.

Jag ligger här med Franks lilla katt Laban på min mage och han spinner gott mellan hans ganska illaluktande fisar. Det får mig att tänka på dagens middag då Frank och katten delade på alldeles för mycket majs. Tycker katter om sånt? Denna katt är ju inte som andra katter på något annat plan heller så det är kanske inte så underligt att han gillar majs trots allt. Han är riktigt kul!

Det är dessutom supermysigt att ha lite sällskap på kvällarna då Frank somnat. En spinnande katt är aldrig fel. Men att ha kattungar är ibland som att ha små nyfödda bebisar. Man får inte alltid sova ostört hela natten.

Det blev ingen lägenhet denna gång. Visst blev jag besviken men känner mig ändå ganska positiv. Det visade sig nämligen att vi stod som tvåa i turordningen på denna och det borde ju rimligtvis betyda att vi står som etta på nästa lägenhet som dyker upp som passar mig. Ett steg närmare och det känns inte omöjligt alls. Jag håller hoppet uppe!

Det har varit en hel del tårtbakande i veckan. Två tårtor på två dagar hör inte till vanligheterna men det är ju förstås kul. Kommer bli massa tårtor nu framöver då både jag och Frank fyller år. Barntårtor är dessutom de roligaste att göra. Har lite ideer om tårtorna som ska bakas när Frank fyller år. Det blir hela tre tårtor att fylla med ideer och kreativitet! Jag längtar!

Vad har jag egentligen gjort då jag inte bloggat? Jobbat i vanlig ordning, varit lite sjuk, haft J på besök, flyttstädat Emils lgh, haft tårtbeställning och massa annat.

Har så himla mycket i huvudet att det inte kanske legat på prioriteringslistan att blogga här. Tanken är dessutom att jag ska skaffa en till blogg där det är tårtor och annat gott som kommer ligga i fokus. Vi får se när jag tar tag i det.

Förra veckan ringde jag och gnällde till min Mamma att det aldrig kommer bostadserbjudanden från bolaget jag bor i trots att jag står i deras byteskö sen länge och jag tänkte att man kanske borde ringa bolaget och ligga på lite. Innan det där samtalet ens blev ringt så damp det helt oväntat ner ett lägenhetserbjudande i min brevlåda i fredags! Jag blev så glad att jag nästan började gråta, på sant! Den ligger i rätt område, har rätt antal rum och har en sjukt billig hyra. Idag var jag och tittade på den och det känns lite för bra. Det skulle kunna bli så himla perfekt! Inga nackdelar, bara fördelar och jag skulle verkligen bli så otroligt lycklig om jag fick den. Det vore så fantastiskt! Bra skolor och dagis just runt knuten och den ligger i ett äldre hus i ett trevligt och mysigt område, nära till bussen och det tar bara 10 minuter till stan, dessutom är det bara drygt 8 minuters promenad till Emils nya lägenhet. Lovely. Hur skulle man inte kunna trivas där? Håll tummarna nu, för det behövs!

Just nu är det endast lägenheten som snurrar i mitt huvud och det bidrar till att jag har svårt att tänka på annat. Jag vill ju veta, NU!

Jag har by the way en till tårtbeställning till på lördag och det är superkul. Det är en tårta till en kvinna som fyller 50 år, så jag får se vad jag kan tänkas hitta på. Jag gillar att folk vill ha mina tårtor och att jag får chans att baka på beställning. Snart fyller jag dessutom år själv och bara 2 veckor efter det fyller Frank år. Alltså en himla massa bakande här hemma. I LIKE!

Jag är så fruktansvärt trött. Efter att jag skrivit några, förmodligen ganska meningslösa rader här, så ska jag gå och lägga mig. Det är mer än behövligt.

Mitt lilla hjärta är otroligt förkyld och hostig, vilket innebär lite sämre nattsömn vissa nätter. Inatt vaknade han tex pga helt igentäppt näsa och fick för sig att han skulle vara vaken och leka 2 timmar. För det är ju en otroligt bra idé mitt i natten. Jag var mycket förtjust, speciellt eftersom jag somnat bara någon timme innan det. Men sen sov han såklart tills klockan ringde utan problem. Han var pigg och glad när vi vaknade as usual, sin förkylning till trots. Jag var en aning segare än normalt men har hållt igång hela dagen på jobbet så det har gått bra iallafall. För lite sömn då och då har väl ingen dött av? Jag hoppas dock innerligt att han sover hela natten inatt och är pigg imorgon. Men det går nog bra!

Nu ska jag dejta John Blund.

Som vanligt med en aningens för mycket tankar i huvudet....

Så mycket att skriva men samtidigt så mycket mer än bara ord. Så mycket tankar men samtidigt så mycket mer än bara så.

Alltså lika tomt här som vanligt men fullt inombords.

Vi har iallafall "moffa" på besök och Frank har knappt tid att äta eller sova då det bara är "moffa" som gäller HELA tiden. Ikväll tog det 1,5 timme att få han att somna, i vanliga fall somnar han ju själv i sitt rum. Alltså en markant skillnad. Vi får se hur det blir då Moffa åker hem. Jag vet någon som kommer sakna han otroligt mycket!

Men ännu har vi två dagar kvar, så ännu inga tårar!

Lugn och skön helg med god mat. I like!

Om jag hade velat ha huset hade det varit mitt. Mina tankar har gått på högvarv de senaste dagarna och jag har vägt för och nackdelar emot varandra. Jag har haft svårt att somna pga att det bara snurrat i huvudet. Vad är rätt och vad är fel? Kanske kommer jag ångra mig? Anyway så valde jag att tacka nej till huset. Det var perfekt på många sätt men jag vet att jag söker något att bygga bo på, något långvarigt och stort nog. Jag behöver den stabiliteten, Frank också förstås. Huset var perfekt just NU men om något år skulle det snabbt ha blivit för litet. Jag behöver och vill  hellst ha nästan det dubbla. Alltså ingen långvarig lösning i mitt fall och då är det inte värt det, trots allt.

Känns sorgligt men samtidigt så innebär detta så mycket andra möjligheter framöver också för oss. För jag är säker på att det väntar något perfekt bakom hörnet!

Jag känner mig på vissa sätt glad och samtidigt så otroligt irriterand och frusterad just nu. I fredags var jag och kollade på ett litet, LITET hus på landet, precis utanför kungälv. Det var superfräsht och helrenoverat från golv till tak för bara några år sedan. Det var alltså bättre än jag hade förväntat mig och ett mysigt läge med utsikt över Göta älv. En egen liten trädgård, tillgång till fruktträd i massor och en härlig miljö, med barnfamiljer som grannar. Hur underbart låter inte det? Det vore en perfekt början för oss. Det roliga är att huset är mitt om jag vill ha det, det tråkiga är att kungälvs kommun inte kan ge mig någon dagisplats förrän om tidigast 4 månader. Alltså har jag ett STORT problem. Ska detta dilemma behöva styra över om jag kan flytta dit eller inte? Det känns så himla bittert. Imorgon ska jag ringa alla privata alternativ som finns där i närheten och hoppas på bättre besked där. Imorgon kväll har jag nämligen lovat att bestämma mig. Det känns som ett stort vägskäl och ganska avgörande på många sätt.

Jag tror att detta vore så bra för oss och jag vill ju såklart ge Frank det allra bästa.

Håll nu tummarna för mig. Jag kommer nog iallafall ha svårt att sova med alla dessa tankar och funderingar.....

Tänk vad ett år går fort! Känner att det händer så mycket hela tiden och tiden springer bara iväg. Tänk att Frank snart fyller 2 år, det är galet!

Hur som hellst.

Nyårsafton var supertrevlig och vi var hemma hos oss. Frank var nöjd och härjade på till 23.00 för att sedan totaldäcka och sova sig igenom alla raketer, alla höga skratt,prat och allt skrikande under sällskapsspelandet och musiken då, såklart. Helt otroligt! Han vaknade inte förrän tio dagen efter, det kallar jag superunge!

Vi fixade trerätters. Fina lax och rostbiff snittar till förrätt, getostfylld oxfile (laxspett för Mats) med hasselbackspotatis och en whiskeysås, aioli och chilibearnaise. Även en stor och fräsch sallad till det. Till efterrätt bakade jag en nyårstårta och sen fanns det diverse snacks och onyttigheter under kvällen. Behöver jag ens berätta att dragkedjan i min klänning sprack lagom till tolvslaget? Det var otroligt roligt, för jag kände mig verkligen supermätt!

Här är några av gästernas placeringskort. Vi var avancerade (eller bara lagom roliga)

Idag har vi varit ute i Ale med Isabell för att leka i stallet och rida hennes häst. Eller jag leke inte, är rädd och allergisk mot hästar, gillade inte läget och frös ihjäl ett par gånger om. Men Franko gillade det a lot! Han har mockat, kastat fruset hästbajs, klappat hästen, lekt i höet och ridit på hästen. Han var nog mest nöjd av alla. Vi hann även med en middag och kaffe hos Emil efteråt, innan det var dags att bege sig hem till sängen. Imorgon är sista lediga dagen innan det är dags för vardag, jobb och dagis igen. Skönt med rutiner, men det har varit härligt att vara ledig med Frankie. Men vi har ju långhelgerna att se framemot...

Inför 2011 har jag några önskingar.

-Ett körkort

-Ett nytt hem

-Ett fast arbete

-Ett eget café

-En solsemester med Frank

Men som sagt, det är ju just ÖNSKNINGAR. Allt kan ju inte slå in under detta året, det inser ju jag också. Men det gäller ju att drömma och slår två stycken in är jag nog också ganska nöjd!

Så var det med det. Julen kom och den gick nästan lika snabbt. Det var ialafall en mysig julafton och Frank härjade på hela dagen och sprang sig andfådd till 23.00 när alla andra också fick lägga sig för att han vägrade sova annars. Han är kul och det är ett himla ståhej hela tiden. Han har dessutom börjat inta trotsåldern mer och mer och för det mesta kan man faktiskt skratta åt hans envishet och "kan själv" beteende.

Frank gillade Tomten och fick dessutom så otroligt mycket fina presenter av alla nära och kära. Han var väldigt nöjd och tacksam!

Grannen var Tomte hos oss så då var tydligen JAG tvungen att vara Tomte hos dem. Mamma tryckte in en kudde på magen och vips hade jag rejäl bukfetma och var höggravid, på samma gång. Charmig as hell, såklart!

(By the way.... Efter att jag kommit hem från London har det blivit svårt att lägga Frank på kvällarna. Kanske har det med en utveckligsfas att göra, kanske var jag borta för länge eller så är det något annat. Hur som hellst har han ju alltid somnat själv på kvällen med sin välling men nu vill han att man ska sitta och sjunga som när han var liten, tills han somnar. Ibland när man suttit länge och man tror att han somnat och man smygande reser sig upp så hör man en bestämd röst från sängen som säger "Sitta!". What to do? Mini-Hitler har talat och det är bara lyda och fortsätta sjunga. Är det vad som krävs för att han ska sova gott så är jag med på noterna. Han sover ju som vanligt sjukt bra på nätterna och somnar ju själv då han vilar på dagen. Alltså inget att klaga på egentligen!)

Frank väntar för han vet nämligen att imorgon är det julafton, då ska vi till Mommo med tåget och sen kommer tomten med paket. Han har alltid bra koll, ungen. Det kommer bli en underbart mysig jul med familjen och Frank kommer vara lycklig i vanlig ordning. All maten, allt godis, Tomten och paketen, Kalle Anka på TV, favorit Mommon och Benken, Fina Mostrarna, Vovven Zorro och katten Engla från helvetet och så jag då förstås. Det blir great! Visst finns det ju såklart många som saknas ändå.... Tänk om man kunde samla alla man älskar. Det vore underbart!

Jag är iallafall sååå glad!

Vilken resa! Hade fantastiska dagar i London med helt underbara personer. MASSA shopping, en HELNAKEN och lite opassande stripshow på hotellpersonalens julfest, trevlig mat, halvbra bio, konstant frysande, massa promenerande, en underbar konsert och annat skoj, i en fantastisk stad! Dagarna sprang verkligen iväg även om vi fyllde dem till max. Men det var skönt att komma bort och se något annat, även om jag saknade Frank enormt mycket hela tiden! Men en storstadsresa är inget för honom och han hade det såklart underbart hos sin Mormor under tiden.

Så långt var allt faktiskt bra....

När det sedan var dags att åka hem och vi stigit av flygbussen på Stansted så infann sig fort en stor klump i magen. Det var människor i överflöd och tavlorna med alla flighter hade ett STORT cancelled efter sig. Hurra för snö och för att vara fast på en flygplats så långt hemifrån! Ännu mer underbart var det att vi skulle flyga med Ryanair. Man får som sagt vad man betalat för! I det här fallet uppenbarligen ingen hjälp, empati eller stöd. Folk hade köat i en evighet för att ens komma fram till deras nästintill obemannade disk. Kön var längre än vad jag kan beskriva och den stod helt stilla. Det var alltså inte ens ett alternativ att stå där. Att sedan få informationen att de alternativen som fanns var att antingen boka om biljetterna, vilket skulle innebära att vi kunde flyga hem tidigast den 28 december och tillbringa 1 vecka på flygplatsen och fira jul där. Eller att få pengarna tillbaka för att sedan köpa nya biljetter med ett annat bolag. I detta fallet så innebär det ju så pass lite pengar att det knappt utgör någon skillnad och inte räcker till att boka en ny biljett. Att jag började gråta i panik var väl en ganska självklar reaktion med tanke på omständigheterna. Jag var inte ensam på flygplatsen om att gråta i detta läge, om man säger så. Vi fick iallafall efter mycket om och men och en del samtal till sverige och efter en lång kö till ett internetcafe boka nya biljetter, dagen efter, från en annan flygplats, med ett annat bolag och med destination Oslo. Men allt var bättre än att bli fast på flygplatsen till efter jul! Efter en natt på ett varmt och trevligt hotell, med mycket tur och en extra kostnad på sammanlagt 3000 kr per person så tog vi oss hem till göteborg tillslut, via oslo. Det var inte lätt, det var inte billigt och det var inte självklart. Men det var sååååå värt det! Två dygn senare så kändes hemmet som den bästa platsen på jorden och att få träffa Frank igen, det var mer än guldvärt!

Fortfarande flera tusen som är fast där och som kanske inte kommer hem innan jul. Det är katastrof!

Just nu känner jag inte för att flyga eller resa på vintern och framförallt inte att flyga med Ryanair. Men jag känner absolut för att åka till London igen, och igen och igen och igen! Den där staden får mig att drömma...

(Emil är nu i Norrland efter ytterligare förseingar och 28 timmar på ett tåg. Han behövde visst semester från mitt och Mats högljudda, konstanta pratande i tid och framför allt i otid. Jag längtar tills han kommer hem!)

Jag älskar hur Mats väska var packad då vi åkte hem. Det var nämligen mycket viktigt att detta skulle ligga i hans handbagage. Vissa shoppar barnkläder i mängder, andra lyxiga doftljus, någon annan träningskläder, medans någon köper 20 dvdfilmer och tunga böcker. Smaken är som baken, som tur är!

Jag älskar er kompisar!

Ikväll åker vi. Frank berättar nöjt att han ska "Bilen! Mommo!" och att "Mamma, flygplanet! Londoooon". Han har koll på läget, min unge! <3 Och han är dessutom helnöjd med upplägget.

Inatt så sov han i min säng hela natten. Efter att han hade varit ledsen och upprepat "sova, mamma!" ungefär tusen gånger så insåg även jag att det var det mysigaste och vad jag behövde nu innan jag ska åka iväg. Och jag är så utvilad efter inatt att jag nästan känner mig trött.

Jag kommer att sakna ihjäl mig efter mitt lilla hjärta men det ska ju givetvis bli kul att åka till London ändå! (om man bortser från att jag är livrädd att jag ska dö på ett eller annat sätt) Jag har packat min väska, jag har skrivit lista på vad jag ska handla där borta, jag har packat Frankies väska and so on. Ja, men allt är väl i stortsett färdigt.

Tanken var ju egentligen att jag skulle jobbat halvdag idag men eftersom Frankie har en ögoninflamation så får han inte vara på dagis. Så pga detta så jobbade jag även bara några timmar på eftermiddagen igår, medans Frank lekte med Mats. Vilken tur att jag har så underbara vänner som både jag och Frank avgudar!

Anyway...

Vad ska jag då göra resten av dagen, förutom att umgås med och pussa på min unge? Jag kanske borde baka bort min resfeber? Att baka brukar nämligen funka mot det mesta!

I övermorgon åker vi till London! Nyss var det flera månader kvar och nu är det ju jättesnart! Det ska bli superkul och jag ser verkligen framemot det. Men det känns faktiskt jobbigt att åka så långt bort från Frank. Jag kommer sakna han otroligt mycket och jag tänker mycket på att något skulle kunna hända då jag är där. Jag vet att han har det bra hos sin Mormor och han kommer inte må dåligt över att vara där. Men tänk om något händer mig? Vad händer då? Hemska tanke, som tyvärr är omöjlig att inte tänka på. Men det kommer förmodligen kännas bättre då vi väl är där och har fullt upp med shopping och att njuta av London. Jag är ju med fina vänner, i en fantastisk stad! Och när vi sedan landat på svensk mark på söndag så kan jag andas ut på riktigt. Det är visst så att ha barn. Hjärtat utanför kroppen hela tiden....

Han är verkligen mitt ALLT. Det viktigaste och dyrbaraste jag har!

Nu ska det skrivas packningslista och även en liten lista med saker jag ska komma ihåg att köpa när jag väl är där.

Väskan står i hallen och behöver bara fyllas imorgon. Passet ligger på micron.

Jag är snart redo!

I morse ringde klockan 06.00 och jag fattade knappt att jag skulle gå upp. Jag brukar aldrig behöva vakna så där äckligt tidigt så det kändes verkligen som mitt i natten. Men så fort jag tänkte på varför jag skulle gå upp så kändes det lätt som en plätt! Älskade ungen skulle ju ha Luciafirande på dagis och det är väl klart att man vill vara med på sådant. Ungen var väl kanske en aning trött däremot. Det blev en sen kväll igår då vi hade julmys hos Emil och när jag skulle väcka han idag så vinkade han, blundade och sa "hejdå mamma!". Efter lite övertalning och sjungande så var han redo. Väl på dagis hade han däremot inte alls tid att sjunga eller gå i något Luciatåg. Han tittade fascinerat på granen och tomten och satt och myste och fikade i soffan och då och då spexade han till det. Men vad gör väl det? Han var som vanligt sötast i hela världen och alla de andra barnen sjöng för full hals. Fantastiskt!

När vi firat klart på dagis och kommit hem så somnade ungen direkt och tog en liten 2,5 timmes vila.

Att ha julmys och riva Emils lägenhet hela kvällen för att sedan lussa på dagis tidigt, det tar på krafterna även hos en överaktiv Franko! <3

Jag har by the way varit trött hela eftermiddagen och kvällen. Kanske helt utan anledning. Det är så kluvet ibland!

Anyway så ska jag sova, för det är det jag borde allra mest nu. Imorgon är en ny dag och det ska då minsann vara en pigg sådan!